...inför fenomenet Sean Banan här hemma. Sean den förste Banan gick varm i högtalarna går förmiddags och ungarna var som tokiga. De hjälpte till och med till att städa! Så då får man stå ut liksom.
Men i ärlighetens namn måste jag säga att jag har en något splittrad inställning till honom. I teorin gillar jag verkligen inte Sean Banan. Musiken är hemsk, han kör med sexistiska, plumpa skämt och han lär mina barn att svära. Men ändå. Det är nåt med karln som gör att jag bara inte kan låta bli att garva när jag ser honom. Och ett gott skratt förlänger ju livet, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar