Och där låg tyskarna också före....

Är på besök hos tyska släkten över påsk. Inser att tyskarna är före oss miljömässigt på ganska många områden. De små kylskåpen och ouppvärmda hallarna. Energieffektivisering 1-0 till Tyskland. Jag behöver väl inte nämna de många solcellerna? Småskalig förnybar el. 2-0 till Tyskland. Vad jag inte tänkt på innan, men som jag uppmärksammade när jag läste på Supermiljöbloggen om miljöproblemen med kaffekapslar är att tyskarnas system för att brygga en kopp kaffe/cappuchino/te heltklart ger fördel Tyskland igen. Här har man systemet "Senseo" med små filter fyllda med kaffe eller vad man vill istället för kapslar. Klart bättre. Varför finns det inte i Sverige? 

Tur för Sverige att tyskarna fortfarande envisas med att köra löjligt stora bilar och gärna skryta om det så vi kan hämta in lite poäng....

Förresten så skriver jag på en blogg till nu...

Ok, man kan ju naturligtvis undra hur många bloggar någon egentligen behöver skriva på... Men nu ska jag börja blogga om saker jag faktiskt vet något om på riktigt. Och jag får betalt för det! Eller, nåja. Jag får göra det på min arbetstid i alla fall... Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Naturskyddsföreningens sprillans nya Klimatblogg där jag är en av skribenterna. Är ni extra nyfikna på vad jag gör annars på jobbet kan man kolla under fliken "vi som bloggar".

(Typ) platsannons!

Jag skulle vilja ha en personlig inköpare, eller kanske köp- och sälj-konsult. Nu tänker ni: aha, men det är ju bara att gå in på det fina varuhuset och boka en tid med närmaste personal shopper. Men icke - det jag är sugen på är någon som kan hjälpa mig att handla miljövänligt, i första hand second hand och i andra hand acceptabla val i butiken. För jag har liksom inte tid att hålla på att leta på blocket, springa runt i second-handbutiker eller göra mindre marknadsundersökningar (som inkluderar att e-posta alla producenter och fråga om kemikalieinnehållet i deras regnkläder, vilket en kollega  nyligen gjorde när hen skulle köpa ny jacka) för varje inköp. Inte när jag har ett heltidsjobb, tre barn, ett hus att sköta och tusen andra intressen också, och de ringer från dagis och säger att H behöver nya vinterstövlar pronto för de gamla är för små så tidsmarginalen är noll. Och egentligen skulle det vara en win-win, i alla fall om den jag anlitar köper mycket begagnat - då skulle jag kunna betala någon för att göra det jag inte orkar och ändå komma undan lika billigt (eller billigare).

Jag har nog möjligen inte råd att heltidsanställa en person själv, men det är en affärsidé jag ger bort helt gratis till någon som vill starta en ny karriär - jag kan bli en av dina första kunder! Hör av dig!

Nytt år och nystart

Jag var lite slö på att blogga under jul och nyår - alla kan vi behöva en paus ibland :) Här följer en resumé av mina tankemödor under helgerna:

Jag har gett mig själv ett nyårslöfte om att leva lite nyttigare och ännu lite hållbarare i år. Främst tänkte jag göra en liten kostomställning för både hälsa, hållbarhet och djurrätt. Egentligen inget jättenytt, mer att få tillbaks mig själv på banan! I början av 2013 (tom sommaren/hösten egentligen) mådde jag väldigt bra eftersom jag hade dragit ned kraftigt på gluten, socker, mjölkprodukter och ägg men sedan kan man väl lugnt säga att det spårade ur lite under november-december. Tyvärr hamnar jag lätt i en ond cirkel av sötsug och snaskande när jag väl sätter igång - ibland tror jag nästan jag är lite sockerberoende. En kompis utmanade mig (nåja, hon skulle göra och jag ville inte vara sämre) till att göra ett godisfritt år. Jag modifierade till ett (vitt)sockerfritt år för att inte ersätta godis med kakor och för att ändå kunna unna sig något gott ibland - hemkokt eller hembakt med råsocker, honung eller agave till exempel. Jag kommer även vara vegetarian med undantag av lite fisk/skaldjur ibland (och kanske göra vissa undantag för mjölkprodukter - läs:ost - vid festliga tillfällen eller restaurangbesök/bjudningar för att förenkla tillvaron). Men vardagsvegan-idén består - på så sätt kan jag pussla ihop en kost som är god, ger mig alla näringsämnen utan allt för mycket besvär (vet att det går utmärkt att leva som helvegan, men det kräver ganska mycket planering och jag har misslyckats förut…), hyfsat hållbar (så länge man håller sig till MSC-märkt fisk/skaldjur och ett minimum av ekologiska mejeriprodukter) och hälsosam. Jag kommer inte heller vara jättestrikt och lusläsa innehållsförteckningar efter "spår av"...  För mig är det viktiga att minimera miljöpåverkan och inte bidra till den väldigt otrevliga djuruppfödningsindustrin. Jag har inget principiellt emot exempelvis ägg och mjölk - om jag hade ett par hönor och en ko på baksidan - och jag erkänner villigt att det är en stor uppoffring (särskilt ägg) men när jag ser hur djuren behandlas vänder det sig liksom i magen på mig.

I övrigt har jag bestämt mig att leva lite mer närvarande i år! Försöka göra andningsövningar eller yoga varje dag en liten stund. Min ambition är att varje dag göra någonting för att leva i Kärlek, Glädje, Tacksamhet, Ödmjukhet, Närvaro, Acceptans och Kreativitet. Jag har tex hakat på ett initiativ som heter #365grateful på Instagram (användare "annasatelje" - skapade den för min konstsida och orkar inte göra en ny) och fota något jag är tacksam för varje dag. Om man lyckas fokusera på tacksamhet för det man har istället för avundsjuka på det man inte har tror jag det är nyckeln till all lycka!

Osmart ostkaka?

En gång om året brukar jag göra Hälsingeostkaka - den skiljer sig från småländsk dito genom att den enbart består av ostmassa som gräddas i vattenbad (samt en liten mängd mjöl). Ost är ju inte det klimatsmartaste man kan äta (enligt livsmedelsverkets miljösmarta kostråd  släpper ost ut 10-15 kg CO2/kg vilket är mer än fläskkött, men bara ca hälften mot nötkött) och när man gör ostkaka blir det rätt tydligt varför. Man utgår nämligen från 10 liter mjölk, löper den, silar av och gräddar sen i ugnen - och kvar blir ungefär en liter! Snopet lite första gången man gör det!

För att öka utbytet något har jag börjat koka messmör av vasslen. Då tar man helt enkelt vätskan man silar av (ca 8-9 liter) och kokar den tills den har krympt ned till en tiondel, blivit brun och lite trögflytande (rör ofta på slutet så det inte bränns fast). Sedan gäller det att röra under kylningen - annars blir det kristaller i. Om man gillar det kan man röra ned lite grädde och vaniljsocker i slutet. Det tar ca 7-8 timmar totalt sett. Jag räknade ut att det går åt ca 12 kWh el i processen. Inte jättefarligt egentligen - särskilt inte om man har miljömärkt el (ok, jag vet att man inte kan räkna så egentligen). Hur som helst är det nog inte energianvändningen som är den stora miljöboven här - det är mjölkproduktionen helt klart. 

Miljösmart eller inte, gott är det i alla fall! Och en gång om året kan man nog unna sig nästan vad som helst (förutom jätteräkor och ål och säkert någon mer helt oacceptabel föda)

Om julklappspanik, miljöångest och hemvirkade tomtar

"Prylhets är så 1900-tal" enligt Naturskyddsföreningen, som tipsar om 10 knep för en grön jul och jag kan nog problemlöst genomföra minst nio av dem. Det är bara den där lilla punkten om klapparna som är snälla för planeten som gör mig lite småsvettig. Jag menar "upplevelser, hemmagjort, delikatesser, dryck, second hand och fantasi" i all ära. Men ärligt. Vem kom på det här? Någon som inte har barn, möjligen? Det är i alla fall inte brieost, begagnade gummistövlar och hemsnickrat lego som står på mina barns önskelista! (De är inte ens gamla nog att uppskatta en flaska Amarone även om de skulle få en) Tyvärr är deras listor mer att likna vid ett oändligt frosseri av onödiga, giftiga, könsstereotypa plastleksaker och flamskyddsmedelsfylld elektronik. De är dessutom behäftade med väldiga förväntningar. Och som förälder slits jag mellan viljan att leva lite enklare, prylfriare och miljövänligare med barn som förstår värdet av det lilla och uppfostrats till ödmjukhet och tacksamhet å ena sidan, och viljan att göra mina barn (i alla fall tillfälligt) glada å den andra.

Jag vill liksom inte att mina barn ska sitta i en terapisoffa om 20 år och prata om den fruktansvärda barndomen där de förvägrades blinkande skor och bara fick hemvirkade dockor av återvunnet garn av tomten när alla andra barnen fick lila Barbies med paljettkjol, gläfsande ljusrosa leksakshundar och en egen I-pad. Fast å andra sidan är det kanske det som kommer göra dem till starka människor? Ett barns lycka kan naturligtvis inte mätas i mängden prylar de får, snarare lite tvärt om kanske. Men ändå. Inte är det lätt att stå emot konsumtionstrycket som förälder alla gånger. Att handla miljösmart kräver tyvärr inte bara tid, engagemang och i vissa fall en ganska tjock plånbok. Det är inte heller helt lätt att hitta något som barnen faktiskt behöver och vill ha - när de behöver eller vill ha det. Jag har till exempel ägnat halva helgen åt att springa i second-hand butiker och leta efter ett beggat lussenattlinne i rätt storlek - rätt dålig timpeng på den verksamheten om man skulle tänka strikt ekonomiskt...

Högst upp på barnens önskelista...

Så vad i hela friden ska man göra? Det finns naturligtvis bra leksaker som inte är helt tokiga ur miljösynpunkt. Och det finns chanser att hitta begagnat om man letar lite. Tricket är bara att få ungarna att hålla med om att det är en bra idé att välja ekologiska träklossar framför "Olivias hus" i Lego Friends. En sådan idé kan vara att låta dem följa med till någon second-hand butik med bra utbud eller någon leksaksaffär med lite roligare urval och titta själva. Är BR den enda leksaksaffären de någonsin sätter en fot i så blir ju önskelistan därefter. Är de lite äldre och förstår pengars värde kan man ju "muta" dem med att de kan få fler saker om de väljer begagnat eller miljösmart. Om de är tillräckligt små kan man alltid slå in något de glömt bort att de redan har - så de också får öppna ett paket (det är min strategi för ettochetthalvtåringen i år - lova att ni inte berättar om tre år). Problemet är den där mellanåldern när de fortfarande tror på tomten i alla fall lite grann, och samtidigt är så gamla så de minns exakt allt som står på önskelistan! En gyllene medelväg (fegväg kanske?) är en lösning jag lutar åt just nu. Kompromiss mellan samvete och samvete.... Att plocka ut en "dålig" leksak de verkligen vill ha från listan och låta dem få den och i övrigt köpa sådant som jag gillar (samt begränsa mängden prylar totalt sett). Eller borde jag helt enkelt köpa alla barnens klappar på läkarmissionen och lägga pengarna som blir över i terapiburken (ni vet den där burken där man samlar in pengar till barnens framtida terapikostnader när man blir arg och slår sönder hårborsten mot badkarskanten för att de vägrar klä på sig i morgonstressen)?

Vardagsvegan?

Nu har Livsmedelsverket publicerat sina miljösmarta matråd men det satt långt inne - en gång har de blivit stoppade redan. Tung lobbyism från kött- och mjölkindustrin bakom vissa protester, säkerligen. Men också många människor som personligen går igång och inte vill bli skrivna på näsan om vad de äter och varför. Ibland blir det nästan lite löjligt - som när MUF gick ut och erbjöd hamburgare till skolbarn på deras enda vegetariska dag med motivet att de tror på valfrihet (hoppas innerligt de står där med vegetarisk mat de andra fyra dagarna i veckan - och med kött när det är fisk, för att inte tala om att de borde erbjuda ekologiska grönsaker så barnen kan välja bort lite miljögifter osv). Det tristaste i debatten är att det blir så himla polariserat - alternativen man har verkar vara:

1) vegan utan undantag

2) vegetarian (och blunda lite diskret för mjölken och ostens ganska höga miljöpåverkan)

3) införa en köttfri måndag eller liknande (vilket känns rätt tamt med tanke på att de flesta nog ändå brukar äta så utan att ens tänka på det - hört talas om pannkaka på torsdagar?)

4) helt strunta i sin miljöpåverkan och all djuretik, sin hälsa och plånbok och glatt glufsa på med motivet att "människan minsann alltid ätit massa kött" (vilket roligt nog inte ens stämmer - kolla tex detta TED-talk om "Stenåldersdieten")

Ok, det kanske inte var en helt rättvis bild - man känner lite vad jag tycker man BORDE göra kanske... Men ärligt, jag fattar att man kan ha svårt att avstå från animaliska produkter ibland. (Jag äter själv både mjölk, ägg, kött och fisk ibland, även om jag försöker dra ned så mycket jag kan och välja ekologiskt och vilt.) I klimatperspektivet (och hälsoperspektivet) tycker jag dock en köttfri dag känns ganska mesigt - det gör inte så stor inverkan på mitt ekologiska fotavtryck och det sänder nästan snarare signaler om att kött är "riktig" mat och vegetariskt är något konstigt. Men varför är det så svårt att helt avstå då? I en värld där alla var veganer skulle jag nog inte sakna kött. Men det finns gånger då man känner sig besvärlig, då det är svårt att hitta vettiga alternativ (även om min vegan-kollega på jobbet tycker att jordnötter är en helt ok middag är jag nog inte riktigt där ännu...) eller så känner man att man tycker det är svårt att säga "aldrig mera Brie-ost" utan ett stygn av saknad...

Så jag vill argumentera för ytterligare ett alternativ:

5) Vardagsvegan

Vad sägs om det? Helt avstå animaliska produkter 5 dagar i veckan och tillåta sig någon utsvävning på helgen - många är vi som försöker hantera sockersuget på liknande sätt rätt framgångsrikt! Om man bara vet att "på lördag får jag" så är det lättare att glömma den där gorgonzola-cravingen som plötsligt dök upp när man som minst anade det! Med full respekt och beundran för alla som fixar ett helt veganskt liv - eller som av djuretiska eller andra skäl helt avstår - så tror jag det är lättare att få ned den totala konsumtionen av animaliska produkter på detta sätt. Det är lättare och i det stora mer effektivt att få 100 personer att bli vardagsveganer än att få med sig 10 personer på att aldrig mer äta kött. Det är i alla fall min teori! Vad sägs? Någon som vill testa livet som #vardagsvegan?

Ett tips på helvegetarisk och god snabblunch! Tror knappast ens den kräver recept...

Dyr ekomat?

Alltså, idag blev jag mer irriterad än vardagsglad när jag läste massa på nätet om hur dyr ekomaten var. Tänkte skriva ett långt blogginlägg, men insåg att CAMINO redan har gjort det åt mig, så jag säger bara "hear hear".... Kan även konstatera att GP, som satt igång snacket, hävdar att ekomatkassen är 40% dyrare än den "vanliga" men glömmer att påpeka att det är en lågpriskasse de jämför med (enligt Naturskyddsföreningen). Nåja, jag betalar hur som helst gärna det maten kostar - egentligen. Att jag och min familj sedan slipper en del miljögifter och möjligen får lite mer näring på köpet (och lite godare grönsaker) tar jag som en bonus!

Äta miljösmart

Naturskyddsföreningen har gjort en snabbkurs om att äta miljösmart. Jag blev förvånad över att så stor del av vår matbudget går till snacks och godis! Undrar just om det stämmer... Inte hos oss (vill jag tro) i alla fall... Jag tror att jag är ganska duktig på att följa alla råden hittills. Det svåraste är kanske att köpa efter säsong. Jag skulle nog inte komma på tanken att köpa färska jordgubbar på vintern, men vissa varor köper jag året runt - till exempel avocado, banan och citron. Det är tre saker jag har svårt att klara mig utan i vardagsköket! Undrar just när de är i säsong...