Om julklappspanik, miljöångest och hemvirkade tomtar

"Prylhets är så 1900-tal" enligt Naturskyddsföreningen, som tipsar om 10 knep för en grön jul och jag kan nog problemlöst genomföra minst nio av dem. Det är bara den där lilla punkten om klapparna som är snälla för planeten som gör mig lite småsvettig. Jag menar "upplevelser, hemmagjort, delikatesser, dryck, second hand och fantasi" i all ära. Men ärligt. Vem kom på det här? Någon som inte har barn, möjligen? Det är i alla fall inte brieost, begagnade gummistövlar och hemsnickrat lego som står på mina barns önskelista! (De är inte ens gamla nog att uppskatta en flaska Amarone även om de skulle få en) Tyvärr är deras listor mer att likna vid ett oändligt frosseri av onödiga, giftiga, könsstereotypa plastleksaker och flamskyddsmedelsfylld elektronik. De är dessutom behäftade med väldiga förväntningar. Och som förälder slits jag mellan viljan att leva lite enklare, prylfriare och miljövänligare med barn som förstår värdet av det lilla och uppfostrats till ödmjukhet och tacksamhet å ena sidan, och viljan att göra mina barn (i alla fall tillfälligt) glada å den andra.

Jag vill liksom inte att mina barn ska sitta i en terapisoffa om 20 år och prata om den fruktansvärda barndomen där de förvägrades blinkande skor och bara fick hemvirkade dockor av återvunnet garn av tomten när alla andra barnen fick lila Barbies med paljettkjol, gläfsande ljusrosa leksakshundar och en egen I-pad. Fast å andra sidan är det kanske det som kommer göra dem till starka människor? Ett barns lycka kan naturligtvis inte mätas i mängden prylar de får, snarare lite tvärt om kanske. Men ändå. Inte är det lätt att stå emot konsumtionstrycket som förälder alla gånger. Att handla miljösmart kräver tyvärr inte bara tid, engagemang och i vissa fall en ganska tjock plånbok. Det är inte heller helt lätt att hitta något som barnen faktiskt behöver och vill ha - när de behöver eller vill ha det. Jag har till exempel ägnat halva helgen åt att springa i second-hand butiker och leta efter ett beggat lussenattlinne i rätt storlek - rätt dålig timpeng på den verksamheten om man skulle tänka strikt ekonomiskt...

Högst upp på barnens önskelista...

Så vad i hela friden ska man göra? Det finns naturligtvis bra leksaker som inte är helt tokiga ur miljösynpunkt. Och det finns chanser att hitta begagnat om man letar lite. Tricket är bara att få ungarna att hålla med om att det är en bra idé att välja ekologiska träklossar framför "Olivias hus" i Lego Friends. En sådan idé kan vara att låta dem följa med till någon second-hand butik med bra utbud eller någon leksaksaffär med lite roligare urval och titta själva. Är BR den enda leksaksaffären de någonsin sätter en fot i så blir ju önskelistan därefter. Är de lite äldre och förstår pengars värde kan man ju "muta" dem med att de kan få fler saker om de väljer begagnat eller miljösmart. Om de är tillräckligt små kan man alltid slå in något de glömt bort att de redan har - så de också får öppna ett paket (det är min strategi för ettochetthalvtåringen i år - lova att ni inte berättar om tre år). Problemet är den där mellanåldern när de fortfarande tror på tomten i alla fall lite grann, och samtidigt är så gamla så de minns exakt allt som står på önskelistan! En gyllene medelväg (fegväg kanske?) är en lösning jag lutar åt just nu. Kompromiss mellan samvete och samvete.... Att plocka ut en "dålig" leksak de verkligen vill ha från listan och låta dem få den och i övrigt köpa sådant som jag gillar (samt begränsa mängden prylar totalt sett). Eller borde jag helt enkelt köpa alla barnens klappar på läkarmissionen och lägga pengarna som blir över i terapiburken (ni vet den där burken där man samlar in pengar till barnens framtida terapikostnader när man blir arg och slår sönder hårborsten mot badkarskanten för att de vägrar klä på sig i morgonstressen)?