Sidor

tisdag 26 november 2013

Vardagsvegan?

Nu har Livsmedelsverket publicerat sina miljösmarta matråd men det satt långt inne - en gång har de blivit stoppade redan. Tung lobbyism från kött- och mjölkindustrin bakom vissa protester, säkerligen. Men också många människor som personligen går igång och inte vill bli skrivna på näsan om vad de äter och varför. Ibland blir det nästan lite löjligt - som när MUF gick ut och erbjöd hamburgare till skolbarn på deras enda vegetariska dag med motivet att de tror på valfrihet (hoppas innerligt de står där med vegetarisk mat de andra fyra dagarna i veckan - och med kött när det är fisk, för att inte tala om att de borde erbjuda ekologiska grönsaker så barnen kan välja bort lite miljögifter osv). Det tristaste i debatten är att det blir så himla polariserat - alternativen man har verkar vara:

1) vegan utan undantag

2) vegetarian (och blunda lite diskret för mjölken och ostens ganska höga miljöpåverkan)

3) införa en köttfri måndag eller liknande (vilket känns rätt tamt med tanke på att de flesta nog ändå brukar äta så utan att ens tänka på det - hört talas om pannkaka på torsdagar?)

4) helt strunta i sin miljöpåverkan och all djuretik, sin hälsa och plånbok och glatt glufsa på med motivet att "människan minsann alltid ätit massa kött" (vilket roligt nog inte ens stämmer - kolla tex detta TED-talk om "Stenåldersdieten")

Ok, det kanske inte var en helt rättvis bild - man känner lite vad jag tycker man BORDE göra kanske... Men ärligt, jag fattar att man kan ha svårt att avstå från animaliska produkter ibland. (Jag äter själv både mjölk, ägg, kött och fisk ibland, även om jag försöker dra ned så mycket jag kan och välja ekologiskt och vilt.) I klimatperspektivet (och hälsoperspektivet) tycker jag dock en köttfri dag känns ganska mesigt - det gör inte så stor inverkan på mitt ekologiska fotavtryck och det sänder nästan snarare signaler om att kött är "riktig" mat och vegetariskt är något konstigt. Men varför är det så svårt att helt avstå då? I en värld där alla var veganer skulle jag nog inte sakna kött. Men det finns gånger då man känner sig besvärlig, då det är svårt att hitta vettiga alternativ (även om min vegan-kollega på jobbet tycker att jordnötter är en helt ok middag är jag nog inte riktigt där ännu...) eller så känner man att man tycker det är svårt att säga "aldrig mera Brie-ost" utan ett stygn av saknad...

Så jag vill argumentera för ytterligare ett alternativ:

5) Vardagsvegan

Vad sägs om det? Helt avstå animaliska produkter 5 dagar i veckan och tillåta sig någon utsvävning på helgen - många är vi som försöker hantera sockersuget på liknande sätt rätt framgångsrikt! Om man bara vet att "på lördag får jag" så är det lättare att glömma den där gorgonzola-cravingen som plötsligt dök upp när man som minst anade det! Med full respekt och beundran för alla som fixar ett helt veganskt liv - eller som av djuretiska eller andra skäl helt avstår - så tror jag det är lättare att få ned den totala konsumtionen av animaliska produkter på detta sätt. Det är lättare och i det stora mer effektivt att få 100 personer att bli vardagsveganer än att få med sig 10 personer på att aldrig mer äta kött. Det är i alla fall min teori! Vad sägs? Någon som vill testa livet som #vardagsvegan?

Ett tips på helvegetarisk och god snabblunch! Tror knappast ens den kräver recept...

1 kommentar:

  1. Jag tror många är rädda att inte få sig tillräckligt med protein, vi kan för lite om vad olika vegetariska livsmedel innehåller så jag tror det är en inlärningsgrej också.

    Vi försöker minska köttkonsumtionen genom att dryga ut det kött vi äter, av 300 g köttfärs kan man faktiskt göra middag till 8 personer ;) och så köper vi köttet av gårdbutiken som har eget slakteri och alla djur betar fritt på ekologiska marker.

    SvaraRadera