Träningsläger i positivt tänkande...

I går var verkligen en dag då jag fick träna på att tänka positivt! Det började med en sömnlös natt och en stressig morgon som kulminerades av att maken (tillika ingenjör) skruvat ihop mixern utan tätningsringen, så jag fick torka havremjölk från halva köket istället för att äta smoothie till frukost. Det var dessutom snöstorm. I slutet av mars. Sedan var pendeltåget försenat och vi fick stanna flera gånger pga signalfel så jag kom en halvtimme försent till jobbet. Hade dessutom ont av foglossning och svårt att gå. Kl två ringde de från skolan att stortjejen kräkts och när jag väl kom hem kräktes båda barnen. Lagom till stora hade slutat konstaterade vi att hon också fått vattkoppor. En bra dag helt enkelt!

Men då får man träna lite i att fokusera på bra saker. Till exempel:
Att jag hann göra många avslappningsmeditationer under den sömnlösa natten
Att jag i alla fall fick sittplats på pendeln
På bussen var det till och med en artig ung man som behagade resa sig för att ge mig och min stora mage en sittplats!
Att jag överhuvudtaget bor i ett land med kollektivtrafik! Två miljarder människor saknar fortfarande tillgång till el!
Att maken inte hunnit åka på tjänsteresa ännu så jag inte var själv med barnen
Att vattkopporna kom nu och inte om några veckor inför bebisens ankomst (och framför allt att jag haft vattkoppor som barn så jag i alla fall inte borde bli smittad)

Det finns alltid en ljus sida helt enkelt!

Dyr ekomat?

Alltså, idag blev jag mer irriterad än vardagsglad när jag läste massa på nätet om hur dyr ekomaten var. Tänkte skriva ett långt blogginlägg, men insåg att CAMINO redan har gjort det åt mig, så jag säger bara "hear hear".... Kan även konstatera att GP, som satt igång snacket, hävdar att ekomatkassen är 40% dyrare än den "vanliga" men glömmer att påpeka att det är en lågpriskasse de jämför med (enligt Naturskyddsföreningen). Nåja, jag betalar hur som helst gärna det maten kostar - egentligen. Att jag och min familj sedan slipper en del miljögifter och möjligen får lite mer näring på köpet (och lite godare grönsaker) tar jag som en bonus!

En påminnelse om förändring

Jag såg ett läckert armband som man skulle ha på sig för att påminna sig om att tänka positiva tankar. Men jag tänkte att man lika gärna kan göra ett själv. Och kanske påminna sig om andra saker! Kanske en för varje glaspärla? Jag brukar använda det för att smygmeditera lite på morgontåget - känna de olika pärlorna och tänka på vad jag vill med dagen. Som att leva i glädje, kärlek, medkänsla och balans. Eller vad man nu vill göra just idag! Glaspärlorna är från Panduro den lilla "ramen" liksaå. I den har jag sen limmat fast en bit akvarellpapper som jag målat och skrivit text på och lackat över med ett lack som ger lite tredimensionell effekt. Ganska enkelt och effektfullt tycker jag det blev!

Dagens vardagsglädje

Lyxpizzalunch på en parkbänk i vårsolen! Det är vardagsglädje! Kanske ingen höjdare för kroppen, men riktigt bra för själen! Och D-vitaminförråden... Plus i kanten till pizzerian som förutom att ha världens godaste, stenugnsbakade pizza listar alla (vilket var i alla fall fler än fem) vegetariska alternativ först på menyn! Jag föll för Isabel, med grillade grönsaker, mozarella och vitlök. Mmmmmm....

Fem minuter varje dag

För att förmå sig själv att göra saker i en jäktig vardag kan man tänka att man ger det fem minuter om dagen. Alla har fem minuter - och det är lättare att ta tag i något som man kanske inte har lust med just då om det "bara" är fem minuter. Sedan är chansen god att de fem minuterna blir tio, femton eller kanske mer när man känner att man mår bra av det och har kommit över den första tröskeln. Man ska inte underskatta vikten av momentum - att få saker att röra på sig. Och blir de fem minuterna bara fem så är det bättre än inget! Här är fem saker jag vill göra i (minst) fem minuter varje dag:

yoga

meditera

promenera i ljuset 

skratta

leka med barnen

I stället för godis II

Mums!

Har resignerat...

...inför fenomenet Sean Banan här hemma. Sean den förste Banan gick varm i högtalarna går förmiddags och ungarna var som tokiga. De hjälpte till och med till att städa! Så då får man stå ut liksom.

Men i ärlighetens namn måste jag säga att jag har en något splittrad inställning till honom. I teorin gillar jag verkligen inte Sean Banan. Musiken är hemsk, han kör med sexistiska, plumpa skämt och han lär mina barn att svära. Men ändå. Det är nåt med karln som gör att jag bara inte kan låta bli att garva när jag ser honom. Och ett gott skratt förlänger ju livet, eller hur?