Saker jag önskar att jag hade lärt mig i skolan...

När jag var hemma med vårt första barn tyckte jag inte att jag hann någonting. Hann inte duscha, inte äta, inte städa, klarade knappt av att gå och handla själv. Hon skrek mest och ville bli buren runt i huset. Minns att jag stod och väntade i fönstret på att maken skulle komma hem. Nu, med tre barn, hinner jag faktiskt det mesta. Och funderar lite på hur det kunde vara så besvärligt med bara ett?? Hemligheten heter förstås rutin. Och bärsjal!

Det finns vissa saker som när man upptäcker dem ger upphov till tanken "Men, varför har ingen berättat det här förut!!??". Bärsjalen till exempel. När stora tjejen var tre månader och ryggen halvt sönderbruten av att bära runt henne i en obekväm baby björn provade jag bärsjal första gången och minns att jag nästan blev arg för att ingen visat det förut! Och för att någon lurat mig att köpa den där eländiga selen. Sålde den på Blocket, men hade nästan dåligt samvete och var nära att övertala köparna att låta bli och köpa en sjal i stället. Ja ja, affärskvinna blir jag nog aldrig...

PS. Det är inte så svårt att knyta heller - kolla Sjalbarn för tips!

När ärtan kom till jorden...

...det var i maj när solen sken!

Nåja, tror jag i alla fall. Själv var jag inte utanför dörren den dagen! Men det är i alla fall ursäkten till frånvaron av inlägg här - att en liten bebis kommit till familjen W. Hon föddes hemma i vårt badrum med två underbara barnmorskor från Egen Barnmorska. Det var en väldigt annorlunda upplevelse mot våra två tidigare sjukhusförlossningar och en enorm trygghet att väja vem som ska få vara med vid födseln av ens barn. Något som egentligen borde vara en självklarhet för alla, tycker jag!

Städmuta

Så här fina minimellosar blev det av pysselsakerna sedan...

Vi har en snart-fyraåring som är helt omöjlig med städning hemma. Hon släpar fram, stökar till och vägrar plocka undan med argument som "men mamma, då får jag ont i armen" eller "jag vågar inte själv för det låter som gorillor där" och annat kreativt. Så häromdagen bestämde jag mig för att det ibland kan vara ok att muta, eller kanske motivera, barnen lite. Så jag utlovade en tur till Panduro för att köpa pysselsaker om de hjälpte till med städningen. Och huj, vilken fart det blev! Jag fick hela huset dammat av sexåringen, och lillasyster städade faktiskt sitt rum helt själv!

En annan grej som kan få fart på stora tjejen är att hon får välja musik och så spelar vi hennes valda låtar jättehögt så det dånar i hela huset medan vi städar. Det tycker hon är jättekul, för det är inte så ofta mamman går med på att höra Sean Banan så väggarna skakar....

Det här med att boa...

...är ju ganska praktiskt. Eller inte?

Fördelar: man får frysen avfrostad, garderoben rensad, allt ogräs uppryckt ur trädgården, skafferiet sorterat och en massa annat bra som man inte haft energi till på ett år.

Nackdelar: man får väldigt ont i ryggen när man sätter igång ovanstående projekt i v 39.

Vardagsglädje, var är du?

Kan man undra. När förlossningen börjar närma sig och man vaknar med jätteont i halsen. Och hela ens "lediga tid" hittills har gått åt till att ta hand om barn med vattkoppor och hosta i omgångar. Suck... Och det dessutom snöar i mitten av april. Dubbelsuck.

Nåja, idag blir det te och en bok i soffan. Kanske lite virkning, men mer gör jag bara inte....

Och så var man ledig då...

Känns lite konstigt, men nu har jag inte tänkt jobba mer innan beräknad bebisankomst, trots att det är en månad kvar. Jag tror att man verkligen ska unna sig att koppla av, hinna fixa färdigt det man vill fixa färdigt  och känna sig trygg i att man inte behöver kasta sig iväg från ett jobbmöte direkt från bb. Jag känner alldeles för många som tänkt jobba till två veckor innan bf och som har fött 2,5 veckor innan - vilket lämnat allt i kaos både mentalt och praktiskt.

Enligt min plan ska jag nu ägna mig åt att: yoga, simma, vila, småfixa hemma, stöka undan lite pappersarbete som ligger i högar sedan evigheter, göra avslappningsmeditation inför förlossningen och kanske hinna måla lite också. Det började sådär med sjukt barn hemma och inget gjort, men det finns fortfarande hopp... Hängmattan - here I come!

Trött på frågor....

Ok, börjar bli rätt less på frågorna: "När är det dags?" (Alternativt "Det är dags snart va?")"Oj - är du säker på att det bara är en?" "Är det en kille eller en tjej?"  Har nog fått höra de första två sedan tre månader. Suck. Antingen är jag gigantisk eller så fattar folk bara inte hur en gravid kvinna ser ut (stopp - svara inte på den frågan). Hur som helst så tröttnade jag lite och tryckte en t-shirt med de viktigaste svaren. Bara att visa magen nästa gång någon frågar med andra ord. Ibland är man smart....